Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Christmas Fair | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Sphinx | klassisk |
Related Artists:
Perov, Vasily
Russian Painter, 1834-1882 Russian painter. Son of a public prosecutor, he studied intermittently at Arzamas from 1846 to 1849 at the Art School of Alexander Stupin (1776-1862), a classicist painter whose School was the first of its type in provincial Russia, and during the 1850s at the Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture under Sergey Zaryanko. The work of Pavel Fedotov, pictorial satire in the press and genre scenes by the Old Dutch masters and William Hogarth were the greatest formative influences on Perov. His early works, permeated by a Biedermeier romantic spirit, combine detailed brushwork with anecdotal narrative and aim at criticizing social behaviour in line with the contemporary democratic doctrines of such writers as Nikolay Chernyshevsky. Such anti-clerical pictures as the Village Sermon (1861; Moscow, Tret'yakov Gal.) are distinguished by a particular irony. As in the prose of Nikolai Leskov, which has many affinities with Perov's painting, there is a conflict between feelings of love and hatred, and between an intimate knowledge of the daily life of the people and an alienating irony. In 1862-4 Perov travelled abroad, working mainly in Paris, where he painted a series of vivid genre scenes of city life. Perov's success as a genre painter reached its peak in the latter half of the 1860s. His compositions become more laconic and expressive; overcoming an indisciplined use of colour, he achieved an impressive unity with an austere greyish-brown palette. Such works as the Drowned Girl (1867) and the Last Tavern by the City Gates
per wickenberg
1812-1846 Per Gabriel Wickenberg, född 1 oktober 1812 i Malmö, död 19 december 1846 i Pau, var en svensk konstnär. Per Wickenberg kom från enkla förhållanden, hans far var fanjunkare, men visade tidigt en talang för teckning och måleri. 1831 skedde en insamling till hans förmån i Malmö, mend vars hjälp han fick möjlighet att komma till Stockholm att studera konst. Han besvärades tidigt av en ögonsjukdom, och med hjälp av bidrag från Konstföreningen i Stockholm fick han 1836 hjälp att resa till Tyskland för att söka bot. Efter tillfrisknandet valde han att stanna en tid i Berlin och vann där ett gott erkännande för sina tavlor. 1838 reste han till Paris, och vann där samma år guldmedalj på salongen för sin tavla "Nordiskt vinterlandskap". Wickenberg blev 1839 agre och 1842 ledamot av Konstakademien, under det att han stannade kvar i Paris. Wickenbergs ögonsjukdom återkom dock, och han insjuknade även i tuberkulos. Vintern 1843-44 uppehöll han sig i Nice, för att kurera sig, men förgåves, och 1846 avled han, bara 34 år gammal. 1842 tilldelades han Vasaorden och Hederslegionens kors.
Carl Rahl
Carl Rahl, sometimes spelled Karl Rahl (13 August 1812 - 9 July 1865), was an Austrian painter. Rahl was born in Vienna to Carl Heinrich Rahl (1779 - 1843), an engraver. He attended the Academy of Fine Arts Vienna and won a prize at the age of 19. From there he traveled to Munich, Stuttgart, Hungary, and in 1836 to Italy. He remained in Italy from 1836 to 1843, where he in particular studied representatives of the Venetian and Roman schools of art, and painted die Auffindung von Manfreds Leiche (1836). Rahl's style, especially his views on color and perspective, were largely formed during his years in Rome. He returned after 1843 to Vienna for two years, and then led an itinerant life for the next five years, traveling through Holstein, Paris, Rome, Copenhagen, and Munich, making a living as a portrait painter. In this period he painted Manfreds Einzug in Luceria (1846), and die Christenverfolgung in den Katakomben. In 1850, he was appointed professor at the Academy of Fine Arts Vienna, but for political reasons he was soon dismissed from the position. He then opened a private art school, which expanded quickly into a studio that produced monumental-scale paintings and enjoyed considerable success. He was commissioned by Greek philanthropist Simon Sinas to paint a number of works for the facade and vestibule of Vienna's Fleischmarkt Greek Church (Ludwig Thiersch being commissioned for the remainder of the frescoes), which was then being rebuilt by architect Theophil Freiherr von Hansen. In addition, Sinas commissioned four paintings depicting heroes of the Greek War of Independence, and a further four paintings to decorate his residence. Rahl decorated the Heinrichshof in 1861 with personifications of Art, Friendship, and Culture, and the Palais Todesco with representations from the mythology of Paris. In 1864, he painted a number of allegorical figures in the stairway of the Waffenmuseum (now part of the Kunsthistorisches Museum). In this period he also painted several frescoes: Mädchen aus der Fremde (in a villa of Gmunden), a composition for a ballroom of a palace in Oldenburg, and a cycle from the tale of the Argonauts. Also, he painted the tympanum of the Athens Academy building, designed by Theophil von Hansen in 1859 and executed by Ernst Ziller (completed in 1885), and paintings in the portico of the Athens university, designed by Christian Hansen (Theophil Hansen's son). The central painting show Bavarian king Otto I surrounded by the Muses; the left hand fresco shows Prometheus bringing fire down from Mount Olympus.